SonjaPaulina.blogg.se

11/4 - Allt börjar på lördagen då jag är 42+0. Jag ska in på överburenhetskontroll och kl 09.00 är vi på väg till bilen och då känns det som att vattnet går. Varje steg jag tar kommer det mer och när vi nästan är vid sjukhuset får jag min första riktiga förvärk som verkligen känns!! det kommer några stycken som sedan försvinner, jag blir jätte glad och förhoppningsfull =). Vi kommer in till förlossningen och gör en ctg och ett ultraljud. Bebisen mår bra och det är inte vattnet som gått utan bara vattniga flytningar men den var blodblandad och det var tydligen slemproppen. Läkaren undersöker mig och jag är 1 1/2 cm öppen, hon tror vi är tillbaka på söndag ;)

kl 22 på kvällen börjar värkarna, en var 10e minut. Det håller i sig hela natten och jag får ingen sömn eftersom jag inte hinner somna innan nästa värk kommer.

12/4  När morgonen kommer är värkarna tätare 3-5 minuter emellan. Ringer kl 07 till förlossningen och undrar om jag ska komma in. Hon jag pratar med tycker jag ska komma in om jag inte klarar smärtan hemma. Fattar inte riktigt vad hon menar, jo jag klarar mig men tänk om jag är öppen 7 cm och bebisen är snart på väg ut!! vill ju inte föda hemma. Jag vet ju inte hur ont man ska ha de??. Aja åker in iallafall för att kolla hur mycket jag är öppen, har ju haft värkar i många härrans timmar.

8.30 är vi inne på förlossningen och vi gör en till ctg. När jag lägger mig i sjukhussängen blir värkarna helt plötsligt 7 minuter emellan. Typiskt. Barnmorskan undersöker mig och jag är 2 cm öppen med mjuk tapp. Hon tycker jag ska hem och vila upp mig inför det som komma skall eftersom jag inte sovit alls under natten. Får sömntabletter och värktabletter.

Hemma tar jag tabletterna och försöker sova men lyckas inte så bra. Värkarna blir bara värre när jag ligger ner. André fick vila med mig och massera min rygg vid varje värk. Vid 13 ger jag upp när jag inte somnat och ber André tappa upp ett bad åt mig. Fy så skönt det var!!! värkarna avtar i det kokheta vattnet. Där ligger jag till 16.00. ;P. då min mamma ringer och tycker jag ska stiga upp ur badet, hon påminner mig om att jag ska upp och gå så det kommer igång mer. Jag gör mig i ordning och ser så jag har allt med mig i bb- väskan sedan studsar jag på min balansboll tills jag får 3-5 minuter emellan värkarna. Jag ringer till förlossningen och meddelar att vi kommer in igen.

 Ca kl 19.00 är vi på förlossningen och gör ett tredje ctg, värkarna hade avtagit lite i bilen på väg in så jag var väldigt orolig för att bli hem skickad igen. Men efter bm undersökt mig säger hon att jag är 4 cm öppen!!! - får vi stanna kvar då? frågar jag med min gulligaste röst. - Ja absolut, får jag till svar. YEY!!

Vi får vårat rum jag ska föda i och jag byter som till deras fula sjukhus kläder. Jag vill få en balansboll men den dom kommer in med var alldeles för stor, ne den vill jag inte sitta på. Jag säger att jag vill få epidural så att de vet om de. En  stund senare kommer de in och säger att de ska ta hål på vattnet. VA redan nej! men då kommer ju värkarna bli värre??. Bm rådar då att jag tar epidrualen först innan dom tar hål.. jag som inte vill ha mer ont tackar ja. Känns som en sekund senare kommer läkaren som ska sätta epidrualen. Shit nej, fan va snabb han var att komma hit. Jag blir rädd och hör min systers röst i huvudet om hur ont hon tyckte de var att få nålen i ryggen. Jag skakar av rädsla, André håller om mig och allt är över på några minuter kändes INGENTING. Pust. Nu vet jag de till nästa gång säger jag till alla för jag kände mig ganska fjantig.

 Allt är bra  efter bedövningen, kanske jag får lite sömn, men efter 20 min får jag en värk och 15min senare en till värk och så håller det på. Bm kommer in och jag frågar varför jag har värkar lite då och då. ja tydligen så går inte alla värkar bort av en epidural. asså va? jag känner mig lurad och irriterad. Jag fick alltså inte sova. Värkarna kommer tätare och jag vill ha mer bedövning. Dom ger mig en till dos av epidrualen och jag börjar använda lustgas. vilket gjorde mig bara lollig, den tog inte bort värkarna utan de var bara skönt att andas in i den när värkarna kom. Dom undersöker mig vet inte vilken tid men det gör jätte ont, har tydligen en kant som gör att bebisen inte kommer ner som den ska. Undersökningen gör att det sätter igång jätte onda värkar när hon drar runt med fingrarna där nere. Jag blir arg och vill att hon ska sluta men hon bara fortsätter då sparkar jag bort hennes arm för jag får panik av hur ont de gör. Då blir hon irriterad på mig och säger att de är för mitt och bebisens bästa. jag säger att jag förstår det men att det gör för ont. Hon går hon iväg men ann-sofi som är studerande barnmorska stannar kvar, gillar henne så snäll och gav jätte bra stöttning. Jag fick ställa mig upp från sängen och stå med en gåstol/stöd. Vid varje värk krystade jag neråt för att det var så jag hanterade varje värk som kom en gång i minuten men också för att jag  gjorde allt i min makt att bebisen skulle komma ner så den där andra barnmorskan inte skulle göra en sån där hemsk undersökning igen,  men så stod jag från 23 - 00,54. då hon kom in och kollade hur öppen jag var och jag var 10 cm !!!

Jag fortsatte med krystandet liggandes i sängen och jag börjar undra när  dom där värkarna som ska trycka på som att man vill gå på toaletten ska komma??. Jag krystar och krystar tills barnmorskorna säger att nu är bebisen på väg, den har mycket hår säger dom helt plötsligt. blir väldigt nervös och vågar inte riktigt ta i. tills dom blir väldigt allvarliga i rösten och säger strängt att nu måste bebisen komma ut. Tryck på allt vad du orkar!! och det gjorde jag men de var tydligen inte nog. Jag såg att de tog en sax i handen men de sa inget om vad de skulle göra eller så hörde jag inte. Jag var som sagt väldigt lollig i huvudet av lustgasen. Dom klippte mig eftersom bebisens hjärtljud hade sjunkit och det var bråttom. Jag fick ta 2-3 krystningar sedan tog det sugklockan, det var väldigt skönt att få hjälp med att krysta ut bebisen!!. En till krystning och huvudet var ute och en till så kom hon. Den 13/4 kl 03.24.slängdes hon upp på mitt bröst med fötterna först, varm och tung 3820g och 54cm lång bebis men hon kändes som 5000g hehe. Helt perfekt var hon =) André som har varit lite som ett spöke i rummet fick klippa navelsträngen och sedan fick jag krysta en gång till så kom moderkakan.

 En annan bm kom in som stank av cigarettrök, blev lite arg, man vill ju inte känna lukten av cigarrettrök efter man fött barn och att mitt barn ska lukta på de det första hon gör i livet. iallafall hon tog henne vägde, mätte och hjälpte André med att klä på henne. Sedan gick dom någonstans för att kolla hennes andning. Jag fick ligga i sängen i en timma medans de sydde mig. Vet inte hur många stygn men det var nog flera stycken när de tog sån evighet!!! ville bara få äta, dricka och må gått med min bebis!!!.

Efter det sytt mig fick vi våran bricka med smörgåsar, kaffe och cider och medans vi mumsade ringde vi våra familjer och berättade den glada nyheten. Efter ett tag ville de att jag skulle gå på toaletten och sedan duscha. Jag blev jätte svullen av stygnen så att kissa var omöjligt även fast jag kände mig super kissnödig. Dom tappa mig på en liter och satte därefter en kateter som jag fick kissa i =/ inte så trevligt. Sedan gick vi iväg mot bb. André fick sätta den rosa nålen på korktavlan. Vi blev visade till vårat rum som vi delade med ett annat par. Till sist önskade de oss lycka till och hoppades på att se oss igen snart hehe nja kanske om några år svarade jag ;);)

 

Så gick det till. Jag tycker förlossningen gick bra men blev väldigt långdragen. Trodde absolut inte att det skulle gå till på det här viset och något jag kommer tänka på till nästa gång är att inte ta ryggbedövningen direkt utan vänta tills jag inte klarar smärtan och verkligen måste få den. Det är väl bra att man gör alla misstagen första gången så att nästa kommer bli den bästa förlossningen ever :P eller inte, kommer nog vara ganska så nervös till nästa gång men kanske bättre förberedd.

Hoppas ingen blev rädd av berättelsen. Kom ihåg att alla har vi olika förlossningar bara för att det gick lite trögt för mig betyder det inte att det blir så för er =)

Kommer lägga upp ett inlägg snart om tiden på BB och dom första veckorna hemma =)